MLJ

Normalspåriga Malmö -Limhamn järnväg kom igång med sin verksamhet 1889. Järnvägen fyllde flera funktioner, dels som transportlänk från kalkbrottet och cementfabriken i Limhamn, dels som förbindelselänk för den den ökande befolkningen i Limhamns municipalsamhälle (från 1906 köping). Vidare underlättade förbindelsen avsevärt livet för de kvinnliga prångarna som tidigare hade gått hela vägen fram och tillbaka till Malmö med sina rullebörar med nyfångad fisk. Dessa resenärer gav linjen namnet ”Sillatåget” i folkmun. En hel del resenärer åkte till kallbadhuset på Ribersborg.

MLJ drogs inte fram till Centralstationen och samarbetssvårigheter med MYJ gjorde att MLJ byggde en separat station i närheten av MYJ:s Västra station. Till en början låg MLJ:s station längre västerut, väster om Turbinbron, men 1896 kunde spåret dras fram till Bagers plats strax öster om Västra station. Denna station fick namnet Limhamnsstationen. Den revs 1960 sedan persontrafiken upphört.

Till en början blev banan en succé med ständigt ökande resevolymer. Ett rejält avbrott var när mer än halva linjen spolades bort vid stormen 1902, men några månader senare var trafiken igång igen. Det verkliga avbrottet för persontrafiken innebar förlängningen av spårvägslinje nr 4, som drogs hela vägen från Fridhemstorget till Limhamn. Detta skedde 1915 när Limhamns köping inkorporerades i Malmö stad. En överväldigande majoritet bytte omgående till den nya transportformen och därefter hankade sig MLJ:s persontrafik fram med ett ständigt minskade antal resenärer.

Bortfallet av persontrafiken kompenserades med ökande volymer från cementfabriken och andra industrier på Limhamn. Ett viktigt avbräck kom när cementfabrikens produktion vid den norra fabriken i hamnen lades ner i slutet på 1970-talet. Verksamheten i kalkbrottet och vid den södra fabriken fortsatte till 1993-94. Limhamn förblev distributionscentral för Cementa, senare Euroc, senare Heidelberg Cement, men verksamheten tynade sakta bort när även andra kunder föll ifrån.

Dödsstöten för MLJ blev citytunnelbygget då den sista godstrafiken mellan Centralstationen och företagen Nordmills och Kockums skars av. Tidigare hade trafiken mellan Limhamn och Malmö västra avslutats kring år 2000. Denna del revs upp 2009(?). De stora ombyggnaderna i samband med bygget av Malmö Live ledde till att även de sista banresterna revs upp.

MLJ förblev privatägt. Den sista privatbanan i landet.

Stationshuset I Limhamn revs 1974 och banområdet bebyggdes i början på 2010-talet.

Källa: Håkan Olsson, Malmö-Limhamns järnväg 1889-1989: Sillabanan 100 år (1989)

Historiskt.nu: Karta


Se platserna på en karta.
Klicka på de små bildrutorna för bildspel.
Sida 1 av 11

Malmö Stora Valskvarn

Kvarnen är en av Nord Mills två kvarnar. Kvarnen uppfördes 1881-1885 och har moderniserats kontinuerligt sedan dess (kvarnens och företagets historia°). Nord Mills ägs av […]

Malmö Västra

Malmö Västra var en järnvägsstation som byggdes till invigningen av Malmö-Ystads Järnväg (MYJ) 1874. 1886 tillkom trafik till stationen med Malmö-Trelleborgs Järnväg (MTJ). Ett nytt […]

Slutpunkt för MLJ, Malmö

Malmö-Limhamns Järnväg byggdes ursprungligen för godstrafik, framför allt till och från Cementfabriken i Limhamn. Banan öppnade för trafik i december 1889. Med snabbt ökande befolkning […]

Sida 1 av 11